Idag var jag ut med Lillan tillsammans med dom i stallet och halva ridturen va son tipp topp. Men sedan började detta trampande på stället och försöka börja springa tramset. De fortsatte typ hela vägen hem + att de helt plötsligt exploderade under mig och hon blev mer boll än häst. Ibland är jag förundrad över att man sitter kvar. 

Så jag är bitter och analyserande, tanken var en lugn häst alla kan rida. Fungerar bättre om hon inte vilar, men som livet ser ut så hinner jag inte rida varje dag. Prutt va less man blir ibland!